Allright, let's be optimistic!.
Jao, ska vara optimist i framtiden, inte gräva ner mig i allt som jag inte borde. Inte ta upp gammalt när en sak händer som liknar något i mitt liv innan Estet. Allting som händer nu associerar jag till en händelse som har hänt innan. Jobbigt, JA TACK. För det som händer nu, har inte alls med mitt liv innan att göra, det är inte samma människor. Därför ska jag inte tänka på det så mycket. Har tänkt väldigt mycket på vad en person sa till mig i förra vecka, vad tjänar det till att jag går och grunnar och gråter över det? Inget, alls....
Och jag är ju inte samma peron heller. Jag klarar av mer och har min egen åsikt om saker som jag inte ens funderat på innan. Känner mig stolt när jag ser att det var värt att ta steget att inte fastna i min tråkiga hemby, för det är värt det. Mer än något annat jag gjort i mitt liv.
Tillbaka till det där med optimisten, Jag är så glad för det jag har och glad för det jag lämnat bakom mig. Det som händer, det händer, inget som går att ändra på. Det tar en till ställen i livet du inte trodde du skulle se eller till händelser, bra som dåliga, som du aldrig trodde du skulle uppleva. Men om du inte levt livet på bästa sätt så kommer du inte kunna dö lycklig heller.
För just döden kan finnas runt hörnet. Sörja, gråta, gå vidare. Jag tror inte att någon som dött skulle vilja att man sitter kvar och tänker på OM jag gjort så, eller OM jag sagt så, för du kommer aldrig tillbaka till det tillfället du kanske kunde sagt något annorlunda, om vi kunnat det så hade allt i livet varit Hollywoodfilm..
En sak har Biblen rätt i, förlåtelse är svårt, men alla förtjänar en andra chans. Jag förstår dig, men jag tänker inte gräva ner mig i det mer nu. Det gör mig bara sämre..
Så det optimistiska teamet, här kommer jag!.
torsdag 27 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar