Igentligen vet jag inte vart jag ska börja, för imon mig finns allt det lyckliga som jag aldrig trodde skulle hända mig och allt det jag trodde inte kunde hända igen.
Men visst kan jag vara enformig, men jag sa till att ni skulle påpeka det. Inte sitta tyst och lyssna och låta känslorna bli bittrare och bittrare. För det var det sista jag ville. Skyll inte bara på mig, jag har försökt och vill inte förlora det som finns närmst mitt hjärta. Ta mig tillbaka till Göteborg och Nrj, låt mig få uppleva det igen, låt mig få bevisa att jag bryr mig...
Men när allt annat skiter sig så finns Det kvar som ni stör er på nu. För även om det svider att vi glidit bort från varann så måste jag få ha någon att prata med. Men du vet fortfarande mest om mig, känner mig bäst och har kommit närmst mitt hjärta. Men du måste visa tillbaka att du fortfarande bryr dig, att jag också får finnas i ditt liv.

För ni säger inget till mig längre, vad ska jag då göra?

<3